Papperstunna läppar ler stolt inför döden
Tynar sakta bort, nybyggaröden
Flera än kistor, än gravar, än plats
Tandlösa, hålögda, uppsvällda lik
Skammen och hungern
finns aldrig i lag
Man gör var man måste i prövningens tid
Men solen stiger till slut i öst
En ny dag gryr för
Sädesärlans återkomst
I vinden hörs en röst som viskar
Ha tröst, gläds och fröjdas
För nu kan våren äntligen skönjas
Sjung våra sånger och minns våra ord
Glöm aldrig tiden vi levde och dog
Vi räds inte längre hunger och köld
Röken har skingrats vid dödsdansens slut
Sjung våra sånger och minns våra ord
Before Ashen, I thought they were overrated. Deathcore bands seem to have a capacity to evolve quickly. I’ve seen quite a few bands in this genre grow exponentially from one album to the next, and Ashen is a particularly strong example. Metallurgical Fire
Quite possibly the most full-on album I've ever listened to. Intense, and then some. 'Digital Tarpit' could describe both the track and the whole album: high-pitched guitar squeals that make your fillings itch coupled with merciless, suffocating heaviness. The Avenell-esque vocals top it off perfectly.
Brilliant - punishing, but brilliant. jim_fuego